cathla

Förvandlingen fortsätter tror jag.

Det har stormat ett tag nu. Och det fortätter storma tror jag.
Men nu är det dags för iskall logik, vetenskaplighet och konsekvenanalyser.  Jag gör ett försök iaf.
Idag har jag tänkt tillbaka på 1an och 2an i gymnasiet och insett att jag nog inte vuxit så mycket i vissa aspekter iaf. Det är ohållbart i längden så det är ännu en sak att ta upp med terapeuten.
 I samband med praktikhelvetet har jag börjat fundera på om man inte är med skadad än man tror. Jag väntar bara på att börja höra röster eller få rejäla ångestattacker. Det är en väldigt obehaglig känsla och är nog en bidragande faktor till att jag inte vill göra praktik. Jga tror helt enkelt att jag kommer bli galen.

Igår fick jag ett samtal av min underbara f.d svärmor och det samtalet tror jag räddade min dag.

Nej, nu är det dags att bygga större och starkare murar.

 

av någon form. Jag vet inte så mycket mer än. Men jag har växt lite idag tror jag. Med hjälp av någon annan.

I förra veckan fick jag nån knäpp och tänkte till ungefär två-tre gånger. Detta resulterade i två frågor.
1. Får personer med polycytemia vera ge blod? Det vore ju nämligen optimalt.
Det är alltså en blodsjukdom som innebär att benmärgen producerar onormalt mycket blodkroppar och blodet blir då för "tjockt". Patienter med detta får ofta gå och tömmas på blod (den gamla hederliga åderlåtningen). De går alltså och töms på ungefär 400-500 ml blod.
AHA! tänkte Karin, det är ju ungefär lika mycket som man ger vid en blodgivning. Det skulle ju vara perfekt om mankunde kombinera detta. Jag funderade, frågade våra läkare på avd. men de hade ingen aning. Till slut insåg jag att det var dags att ringa till blodcentralen. Pratade med 2 ssk:or som inte hade en aning men jag fick numret till överläkaren. Dit ringde jag också och äntligen fick jag svar (han gillade för övrigt Verkligen att prata och var alldeles till sig över min fråga).
 Svaret är nej. De får inte ge blod på grund av att polycytemia vera klassas som en blodtumör och är anmälningspliktig. Detta innebar tydligen att man inte fick ge blod. Dumt som fan
(Kuriosa; det finns inte en enda människa som drabbats av en malign tumör genom en blodtransfusion. Det känns ju ganska uppenbart.)

Fråga 2 är av en mer andlig/religiös karaktär.
Får muslimer använda insulin?
Muslimer får ju inte äta griskött och sådant där. Insulin (som man behöver när man har diabetes) framställs av gris. Vi tar insulinet från dem eftersom det har en tillräckligt lik sammansättning som våran (och det blir så drygt att föda upp människor på löpande band bara för att dränera dem på insulin)
Sååå, är det då okej för muslimer att använda insulin fast det kommer från grisar. Visst, om man har diabetes och inte tar insulin då dör man efter ett tag men kolla på Jehovas, de kör ju med att inte ta emot blod vilket kan leda till att de dör.
Är deras tro så sjukt stark att de hellre dör än blir "smutsiga"?
(Om någon har en vän som är muslim skulle jag vara mycket tacksam om han/hon tog reda på detta.)

Imorgon är det Säter och jag är fantastiskt opepp inför den här praktiken. Bara det att vi inte får arbetskläder utan tvingas jobba i våra egna är så dumt. Om det är nån patient som kissar på mig ska jag kräva en ersättning som inte är av denna värld!

Jag har även funderat lite över dte här med giftemål och shit. Jag tror inte på det där med att leva med samma människa resten av livet och i och med det faller liksom iden med att skaffa barn också. För en skiljsmässa är ju inte skitkul. Jag utvecklar detta i ett senare inlägg. (Jag tror även att jag hobby-psykologat mig fram till varför jag inte gillar barn)

Erika, jag tränade i ki-box i torsdags och körde bräda i lördags. Den du!

Det blir många uppdateringar nu minsann

Erika, nu verkar du ha dragit lite förhastade slutsatser här. Bara för att jag vart upp och simmat En gång betyder inte det att jag tränar. Kalle, Playan och Anna däremot har köpt kort och är uppe och simmar varje morgon.
Imorgon köper jag och Anna friskiskort. Hur ska detta sluta? Så från och med torsdag kan man kanske säga att jag tränar.
(promenaderna jag tar kl 06.00 på morgonen under arbetsdagar kanske inte riktigt räknas. Jag är oftast i koma så det går inte så fort.)

Jag har precis duschat och sitter nu och soltorkar. Härlig information för er som inte har sol.

(Nu fick jag precis reklam om "blodomloppet" också. Man kanske ska pröva?)

Först av allt vill jag uttrycka min uppskattning för de synpunkter jag har fått angående barn/SJ-incidenten.
Därför hedras ni nu med ett till inlägg!

Jag har ju självklart utvecklat min tanke angående bestraffning vid snoozning.
Jag ska även använda betingning vid min barnuppfostran! SJälvklart inser jag att alla barn skriker och att det tydligen inte finns ett lätt sätt att hantera detta på (även de mest perfekta föräldrar misslyckas ju uppenbarligen).
Alltså, betingning. Eventuellt med elchocker. Smärta är liksom mest effektivt. Kanske inte så humant.
Jag kommer då även att vara förberedd den dagen aftonbladet ringer på dörren och vill ha min kommentar hur min son/dotter, som har växt upp i ett så lyckat hem, har kunnat begå sådana bestialiska handlingar mot en annan människa. Att han/hon har kidnappat/våldtagit/torterat psykiskt och fysiskt/ mördat/rånat osv. andra människor.
Jag kommer helt enkelt skylla på SJ. Sedan blir det stor debatt, jag blir D-kändis, får vara med i Let's Dance (om äckliga Blondinbella får så kan fan jag!) och sedan glöms jag bort. Dock kommer jag alltid vara beundrad av mina vänner och min omgivning för att min son/dotter uppförde sig exemplariskt när han/hon var liten!
Jag är mycket medveten om att den formen av barnuppfostran strider mot all litteratur jag läst om psykologi och skit men vill man ha resultat får man vara beredd att offra lite.

Nu ang. SJ.
Jag undrar vart dessa familjevagnar har tagit vägen?!
När jag var liten så fanns det alltid en vagn i tåget som var en familjevagn.  Där fanns någon form av lekhörna som man kunde sätta ungarna i.
 (Att jag kommer ihåg detta så väl är på grund av att jag en gång där drog ner mina byxor för att visa en pojke att jag faktiskt var en tjej! Jag har kort hår till följd av tidiga experiment med saxen(min syster också) och han kunde självklart inte tro att en tjej kunde ha kort hår. Tji fick han. Jag behöver nu för tiden aldrig dra ner byxorna för att bevisa att jag är av kvinnligt kön)
Jag funderar på att skicka ett brev till SJ och förklara att de borde ta dessa familjevagnar i bruk igen, annars kommer de stå till svars för mina barns uppfostran.
Jag instämmer helt i Joannas kommentar om att man aldrig får vara osocial på tåg. Alltid är det nån jävel som vill prata!

Jag har även tagit upp den här barnfrågan med lite folk i Falun. Senast på en tjejkväll förra helgen. Då blev det liv i luckan vill jag lova!
En tjej instämde fullt och fast med mig. Jag gillar helt enkelt inte barn. Jag tycker de är läskiga och opålitliga.
En annan tjej blev mkt upprörd när hon hörde detta. Hur kunde vi säga så, alla barn är ju jättesöta. NEJ, det är inte gulligt med barn som kommer med andkakor och vill att man ska låtsas leka, som slår medan föräldrarna blir fantastiskt upprörda om man säger till, som vill leka med bilar i en hel jävla evighet..
Tacka vet jag djur. Om ens det.
Jag har även en teori om att när man föder barn så förder man även ut nästan all hjärnkapacitet. Hitta den förälder som man kan samtala med i 10 minuter utan att de ska pratas om vad fan ungen gjorde på dagis, vad han lärde sig säga, hur oooootroligt gulligt det är att han inte kan prata rent.
Min handledare på praktiken och den andra studenten från min klass har ungar som är typ mellan 2-4 år.
Jag kan lova er att så är så fantastiskt intressant att sitta och lyssna på deras jämförelser om ungarna. Jag är vid dessa tillfällen så fantastiskt sugen på att antingen dra upp morfin till mig själv och injicera det så fort det bara går eller hoppa ut genom ett fönster. Detta inträffar ca 5-10 ggr per dag. Inte konstigt att jag utvecklas fort på praktiken, jag tar ju alla chanser som finns att komma undan dom när de är tillsammans
(Vilket är typ konstant eftersom min kära medstudent är efterbliven och inte kan göra någonting själv. Jag sätter PVK själv medan han fortfarande behöver hjälp för att skriva en journalanteckning. RETARD!)

Erika, lägg märke till att jag mycket smak och taktfullt ignorerar din begäran.

Det är ju på något sätt skandalöst hur dålig jag är på att uppdatera den här bloggen. Men jag antar att det speglar mitt intresse.
Jag har idag ungefär två saker jag har funderat över att ta upp.
1. Idag när jag åkte tåg mellan Sthlm och Falun så inträffar något mycket roligt. Snett framför mig sitter en ensam man, afrikanskt ursprung. Han går på i sthlm, sitter på fönsterplatsen och sneglade lite mycket på mig (fast det hör inte riktigt hit.) Där sitter han i godan ro fram till Arlanda-påstigningen. Då kommer en mamma med sin 2-åriga unge på. Mamman har tydligen bara köpt en biljett och det är meningen att ungen ska sitta i hennes knä och resa. Barnet skriker och håller på, den är väl grinig av någon oviktig anledning.
Mamman slänger upp väskan ovanför sätet och ska sätta sig ner när den afrikanska mannen börjar tala!
Han ber henne sätta sig någon annanstans. Hon svarar att hennes plats är där. Han upprepar att han gärna vill att hon sätter sig någon annanstans. Hon frågar, helt rättfärdigat, varför då. Han svarar att han inte vill ha någon skrikande unge bredvid sig hela resan. Mamman blir mycket förorättad och säger att han kan sätta sig nån annanstans isåfall vilket han också gör. Alla medpassagerare är ytterst upprörda över att någon inte skulle vilja ha en skrikande unge bredvid sig i 2 timmar.
Jag satt och smålog för mig själv och instämde till fullo med mannen. Jag vill inte ha äckliga ungar som skriker, springer omkring, försöker prata med mig och dyligt runt omkring mig när jag åker tåg.
Gud förbjude att man faktiskt säger att man inte gillar barn!

2. Jag ska börja forska. Eller ja, jag ska utföra ett experiment med mig själv. Jag kommer dock att behöva någon som är skillzad på det där med fysik och el. Eventuellt medicin också om det går åt helvete.
Jag har på senare tid upptäckt att jag är hemskt dålig på att gå upp i tid. Snooze-funktionen är bland det värsta som finns. Jag snoozar i snitt ungefär en halvtimme per dag.
Detta måste jag självklart göra något åt.
Aha, tänkte jag. Av någon anledning kom jag och tänka på Pavlov's hundar. Hela grejjen med betingning är något jag tror starkt på.
Min plan ser alltså ut som följande: Varje gång jag trycker på snoozknappen och somnar om kommer jag få en mycket obehaglig elstöt genom kroppen. Om jag däremot går upp när jag ska så händer ingenting utom att jag har gott om tid på mig på morgonen och kan äta frukost, sminka mig osv. i lugn och ro.
Detta experiment tycker jag verkar mycket givande och jag förväntar mig att det inte kommer ta så lång tid innan jag har blivit betingad att aldrig, aldrig snooza igen. Risken finns dock att jag aldrig kommer våga trycka på mittenknappen på mobilen igen men jag renonerar som så att jag nästan aldrig använder den iallafall.
Angående det eventuella behovet av medicinskt utbildad personal så är det ju bara utifall att jag skulle elstöta mig lite för mycket. Är det någon som vet hur mycket ström som är ofarligt med ändå obehagligt att leda genom kroppen? Om experimentet utfaller bra kommer jag försöka få det publicerat i Sience.

När jag kom till Falun idag slog det mig att när det är fullt med snö och strålande solsken fullkomligt älskar jag den här staden. Jag älskar den visserligen annars också men just sådanahär dagar är fantastiska.

(Jag hjälpte en blind kvinna på bussen idag också. Dagens goda gärning.)
 
På tåget läste jag även ut Förnuft och Känsla. Ack, den som fick leva under den tiden. Det är facinerande att kärleksproblem alltid verkar ha yttrat sig på samma sätt.

USA har en svart president. Det är tamejfan otroligt!
Nu återstår det att se om han är lite klipskare än den underbart hatade bush.

Nu tittar jag på nån skit på Oprah med en man som ska ha barn. Fantastiskt...?

Idag består min planering av att dra en reva på stan, hälsa på mormor och morfar och eventuellt plugga läkemedelsräkning. (egentligen borde inte räkningen vara eventuell men jag känner mig själv liiiite för bra)

I veckan började jag också omvårdnad i dagligt liv II. Vissa delar är sjukt kul och resten snarare fantastiskt tråkigt.
Igår lärde jag mig sätta KAD och även syrgas och sugning av övre luftvägarna. Syrgas är inte så skönt att ha i näsan när man inte har andningsproblem har jag upptäckt.
På fredag är det intramuskulär injektion, venprov, blodgruppering, intravenös injektion, PVK och infusion som ska läras ut. Vilket innebär att jag har skola i 8 timmar. Whoppa!
Jag är sjukt spänd så det ska bli kul ändå.

Att göra: AA-kurs, packa upp, skriva ut åhörarkopior, läsa åhörarkopior, ta ett bad och slappna av inför helvetesveckan, handla
Gjort: AA-möte, skriva ut åhörarkopior

Detta visar min fantastiska brist på självdiciplin och kanske även en lätt överdriven tidsuppfattning.
Idag var det meningen att det skulle vara min slappdag innan plugg, projekt och tandläkarbesök denna vecka men nej då.
Dagen behållning vad dock att träffa Malin vid mediahuset och skratta åt hennes bravader i den gångna helgen.
Imorgon gäller att träna, kolla föreläsningar, eventuellt handla beroende på hur stort behovet är (jag lånar för tillfället mat av Malin, det funkar perfekt!) och packa upp. Den sista punkten kan sprängas in i pluggningen där jag bör ta en paus typ 1 ggn/h och då kan jag ju ägna dessa 15 min pauser till packningen. Peeeerfekt!

Idag fick jag reda på att Malin och Madde antagligen flyttar till Gbg redan i feb, och om inte då i juni. Fantastiskt kul. Eller inte.
Då tror jag att alla vänner av kvinligt kön har flyttat härifrån och det är ju ändå spännande. Då har jag män (?) kvar att umgås med och ärligt talat, kan jag bli mer butch än jag redan är?

Ännu ett evis på min självdiciplin är att klockan nu är 00.31 och jag borde sovit för ca 3 timmar sedan.

(Kanarie-resan tänker jag inte berätta om utförligare, ni kan alla föreställa er hur det var med ledorden, 4-stjärnigt hotell, 25 grader varje dag, god mat, special price for you)

Nu såhär mitt uppe i en tentaperiod sitter jag och funderar lite.
Finns det någon form av team av tex läkare, usk'or, ssk'or bio.med. analytiker som sitter och tänker ut alla förbannade "lärorika ramsor"  och förkortningar som finns inom vården?
Idag har jag lärt mig: MIDAS, AVPU, RA, RF, TNF, HAQ, DMARD, PIP. 
Eller lärt och lärt är väl kanske att ta i. Jag vet att de är begrepp som existerar inom skalltrauma och reumatologi. Sen att jag kommer blanda ihop dem med alla andra förkortningar är en helt annan sak!
Ändå är det fantastiskt intressant att plugga just nu, faktiskt!
Det jag beklagar är att vi har så lite tid på oss att lära oss allt. Jag vill kunna det riktigt ordentligt och gärna ha lite extrakunskap också men det är tyärr omöjligt med denna tidsplanen.


Obduktion i onsdags också. Var otroligt intressant, blev inte illamående eller svimfärdig, fick ångest över allt salt, fett och socker man trycker i sig, hittade gallstenar och var väldigt tacksam över att ansiktet var övertäckt.
Vi behöver inte gå in djupare än så, jag tror Elin är den enda som skulle uppskatta mina redogörelser och hon läser inte bloggen. Det gör dock andra (perhaps) som är lite känsliga av sig och jag vill ju inte förstöra någons middag.


Idag konstaterade jag även en fantastiskt onödig utgift jag har.
Jag var idag och klippte mig. Det kostar 520 spänn eftersom jag absolut måste klippa mig på dyraste stället i stan.
Till saken hör att min "klippning" innebär i själva verket att cutta av 1 dm (eg. behövdes bara 2 cm) på längden, tunna ut luggen lite och klippa till den. Detta är säkert något som Sofia skulle kunna göra för en vinare om jag bad henne men, MEN, då skulle jag inte få njuta av 1,5 timmar där det tvättas, masseras, has i fina dyra produkter som säkert är likadana som alla billiga, pratas, pillas och framförallt beröms.
(ja, jag gillar när mitt hår beröms av utbildade(!) människor. Då gärna självklart utbildade inom hår. INTE äckligt folk på krogen som drar sina äckliga feta och nerkissade fingrar genom det.)
Det är en lyx jag unnar mig ca 1 gång om året, då är det okej att lägga ut 520 spänn på det.
(Om det är moralsikt försvarsbart att köpa 1 flaska schampo för 260 spänn är däremot en helt annan fråga...)

Nu återvänder jag in i skalltraumat's förstrollade land och lär mig varför det är farligt att ha en sänkt medvetandegrad!

Min promenad/löptur resulterade i att jag nu vet att det tar ca 1 timme och ta sig till Trosa (8 km) på det sättet, ungefär 3 st blåsor som just nu inte är så smärtsamma men i duschen var det inte kul och att jag faktiskt har fått bättre kondition under sommaren.

idag fick mathias erbjudande på en lägenhet också. Det var med blandade känslor för mig. Nu blir det så påtagligt att han faktiskt flyttar men ändå så skönt att han slipper bo hos c&p.
Det kommer bli en tuff höst men även bra tror jag.

imorgon är sista tidiga passet för mig på jobbet och även det sista delade passet. Oj vad skönt det ska bli!
Så på torsdag kväll hoppas jag på ett schema där mina favoriter finns med så jag kan säga hej då till dem.

annars så går bilen bra och vädret är väl åt helvete.

Nu är jag på gång!
Det blir promenad/löpning till Trosa för att hämta cykeln som jag lämnade där igår eftersom jag inte vågade cykla hem i mörkret och sedan blir det cykling hem så klart,
Kommer jag klara av detta tro?

Imorgon är det delad tur på jobbet. Det innebär att jag antagligen kommer inta liggande läge sedan resten av dagen.

uppdaterar efter hemkomsten..

Tänkte köra en lite lätt uppdatering.
(Antagligen med betoning på lätt)

Livet flyter på i Vagnhärad/Trosa/fel sida Sverige. Jobbet fungerar utmärkt. Börjar lära känna både vårdtagare och arbetskamrater. Jag har dock kunnat konstatera att jag är en otroligt naiv människa (big surprise!). Har haft väldigt fel om flera vårdtagare som jag trott varit underbara små tanter och farbröder medan det visat sig att de är djävulens avskum.

Idag mina vänner har jag ökat mina vuxenpoäng så till den milda grad!
Jag har idag tankat på Statoil i Trosa alldeles själv! Det gick alldeles utmärk (med viss tveksamhet) och jag tankade för 85.52 kr!
(Att jag var tvungen att fråga killen i kassan hur jag skulle göra tycker jag är okej eftersom jag aldrig har vart med när någon tankat automatiskt eller vad man ska säga. Att jag var tvungen och ringa till mathias och fråga vad det skulle vara för bensin och hur man fick upp tanklocket är kanske lite kasst däremot.)
Jag har kört rätt mycket bil på senaste. Inte så bra för miljön men bra för mitt självförtroende som bilförare. Jag har inte längre panik när jag får reda på att jag ska köra bil utan blir bara lite nervös. Har till och med kört omkring på landet runt Trosa när jag jobade i torsdags. Visserligen med min lilla mänskliga GPS i form av en 17-årig arb.kamrat men ändå.

Livet leker rätt bra här med andra ord. Ska dock bli väldigt skönt att komma till Falun och jobba med lite annat än att torka bajs.
Om jag ska klaga på något så är det nog bristen på socialt umgänge här nere. Och även på överflödet av det.
Det är rätt kass att jag inte har ngn att umgås med här nere, Hanna är ju inte här så ofta än så länge och jag jobbar ju häcken av mig så det blir ändå svårt att ses. Jag saknar alla tjejerna från Thn och alla människor från Falun.
Överflödet av socialt umgänge är kanske inte ett överflöd i dess rätta mening. Det är bara det att jag ska räcka till. Är jag inte på jobbet så ska jag umgås med mathias eller hans familj alternativt ha dåligt samvete för att jag är så dålig på att höra av mig till alla mina vänner.
Missförstå mig rätt, jag gillar att vara med mathias/extrafamiljen men jag känner mig lite instängd. Vart jag än är är det folk där och jag måste alltid vara social. Ska därför bli skönt att komma till Falun lite.
Däremot fasar jag för att sova själv.

Mathias mamma håller på att städa och jag börjar tamejfan bli hög av rengöringsmedlet. Det snurrar lite otäckt i huvudet.
Eller så har jag glömt andas igen.

Nu var det bra för denna gången.
Uppdaterar om en vecka igen antagligen.